Jag vet att jag inte hr bloggat på hundra år, att jag har vart dålig på att uppdaterat. 

men nu är det så att jag har haft hur mycket som helst i skolan på sista tiden.

Och jag har faktiskt mått hur jävla dålig som helst, men jag ska ändra på det. Jag har bestämt mig.

Att må pyskiskt dålig på grund av att bli utfryst, bort glömd och ständigt hackad på är fel. 

Om dte var en tjej, en av dina bästa vänner som helt  plötsligt börja göra detta mot dig, inte en gång, inte två utan kanske varje dag, skulle du orkar stå emot längre då?

Att ständigt bli påmind hur  värdelös du är, fast ingen riktigt säger det rak ut, fast det är det någon vill förmedla.

Göma tårar och ett ner sänkt huvud varje dag, det är jobbigt. Jag vill bara att allt ska va som förr.

Jag vill inte höra hur dum jag är, hur jobbig jag är, hur konstig och annorlunda jag är. Jag vet det nu.

Jag är bara mig själv, det är sån jag är.

Varför inte bara säga att jag har blivit annorlunda?

Det gör lika ont, av blickar och allt sånt man bara helst vill glömma. Sånt man hoppas på bara händer en gång.

 Att man ler, behöver inte alltid betyda att man är glad.

Ja orkar bara inte med detta. Jg har lärt mig att vara stark istället.

Jag är stark, för att jag vet att jag inte behövr några som ni längre. Jag klarar mig bättre med vänner som faktiskt vill göra mig glad, inte ta min glädje. Det är så sjukt skönt att ha sånna vänner just nu!

och min älskade, utan han skulle allt bara var helst svart. Jag skulle behöva dränka mig i glass för att må så bra som jag gör av honom. Jag älskar dig.

Jag har bestämt mig. 

Jag tänker lämna er, här och nu.

Gå vidare med andra vänner som gör mig glad. 

Fucka upp någon annans liv. 

Spelet är slut, men jag har inte gett upp än.