Saknar tiden då man var liten...

allt var så lätt och kul!

Och man kunde göra preciis vad man ville.. 

men nu, näe inte riktigt va?

Då hade man inte läxor heller..

ingen press med skolan och vad med så många måsten..

då var det bara att göra det man tyckte va kul, tänk om det vore så nu?!

Saknar tiden när man var liten, då kärlek var så lätt..

en puss på kinden och man var dööds kär.

Då var det bara en fråga, " vill du bli ihop med mig?"

och svaret blev oftast ja, oavsett vad..

tänk om det vore så nu?

att man alltid fick den man ville ha, ha den personen nära och få pussa honom på kinden..

så är det inte rikigt nu va...?

Tiden bara passerar förbi, den vill inte stanna