Okej, det här inlägget kanske kommer handla väldigt mycket om MINA åsikter.

Det är inlägget kommer kanske ge er en blick om hur jag har haft det i livet?

( För er som har läst min blogg ett tag, kanske det hät bli en liten repris..)

Jag chillade runt på facebook och såg en tjej som länkande sin blogg.

Hade inget speciellt för mig, så vf inte klicka in på den?

En JÄTTE fin blogg med as fräna bilder, lite avundsjuk att jag inte är så bra på att ta kort faktist...

Men iaf, efter några inlägg såg jag ett som fick mig att tänka.

inlägget hette "ANOREXI, HELVETET"

Hon hade precis som jag, klickat in på någon annans blogg.

Men hennes tankar och funderingar om anorexi fick mig att tappa hackan ...

Seriöst varför skriver folk som sånt som det vet så lite om?

" vilken cancerpatient skulle inte vilja bli frisk? Hos anorexi är ju själva kuren det värsta som kan hända"

Med det tror jag hon menar att en person med anorexia inte vill bli frisk?

Klart alla vill bli friska om dem har en sjukdom?!

Därför tänkte jag, skriva om just anorexi/ anorexia

En person med anorexia har en tanke om att man är för tjock helt enkelt.

Vägrar kanske äta osv. En stor anledning till anorexia kan vara grupptryck.

inte då att folk tvingar sina vänner att INTE äta utan mer kanske att alla andra är jätte smala,

Men själv tro att man är dubbelt så tjock som de andra.

En hemsk tanke som oftast inte är sann. En person med anorexia vill verkligen gör allt för att inte gå upp ett gram.

Anorexia eller ätströning som det heter, har inget med att göra hur många kilon du egt väger.

Det handlar med om att få känna att du har kontroll över något, för en gång skull.

Person med ätstörning kan alltså vara, smala lagom eller överviktiga.

Som jag tidigare har skrivit i min blogg, om en tjej med anorexi?

Jag erkänner, jag skrev om mig själv. Ja, jag har haft anorexia. Men som tur är, hade jag inte svår anorexi.

Jag ser anorexia som en flykt. En anledning av att komma ifrån omgivningen. En sak som ofta hänger ihop med känslor och humör, inte bara en tanke för att se bra ut.

För mig, känndes det som en fobi att gå upp i vikt. Att jag inte längre va jag om jag gick upp 1klio hit och dit.

Jag kunde hata mig själv i flera dagar om jag hade slukat hela kylskåpet...

Ibland startar en ätstörning med något som har hänt, en upplevelse eller lite problem hemma.

Men dte kan lika gärna börja med att man bara ska gå ner lite, men snabbt.

Till slut är man fast där.

Jag tog mig ur anorexian efter ca6månader, Det var lätt för mig. Jag hade en underbar vän som hjälpte mig.

Hon fanns där, det var nog hon som hjälpte mig upp ur det.

Men för många är det tyvärr inte så lätt...

Jag hoppas verkligen att folk med anorexia ska förtså hur viktigt det är att berätta för någon om man har det.

Det hjälper verkligen, men berätta för någon du litar på.